Livet enligt Liza

Det är löningslördag. Du har sett två band på en klubb och druckit några öl. Stämningen är bra och du möter upp några vänner efter konserterna. Resten av kvällen ser du i 3D och du får förklara skillnaden på ett speciellt uteställe och en mottagning för könssjukdomar för ditt sällskap. På det nya stället lyckas du lura vakten på inträdet, men det visar sig att din kompis redan har betalat in dig. Någon dansar själv på dansgolvet, det pratas om fernet, men på den fronten är hela gänget ovanligt förståndig ikväll. Dags att åka hem: i taxin så kläcker någon ideén att det vore roligare att hoppa på första bästa flyg istället. Alla instämmer! ID hämtas, öl hämtas, bacon skickas med som färdkost, nycklar försökes levereras, men mottagaren vill inte vara hundvakt dagen efter. Världens snällaste lejon Aslam kör hela gänget till Gardermoen med ett stopp på en Shellstation för att inhandla en säck ved. Aslam har lovat brorsan till en av passagerarna att ta tillbaka hatten, eftersom den tillhörde denna bror och inte får föras ut av landet. På plats på Gardermoen är ett flyg till Amsterdam första prioritet, biljettdisken öppnar om 1 h. Frukost/nattmat intas på den enda öppna cafeét och du betalar 105:- för två ostfrallor. Fransoser ser på dig med konstig blick och ungdomar står på händer runt om dig. Tips om Rhodos får du från en annan passagerare och i biljettdisken visar det sig att mannen bakom också har med sig ved, men såklart fint packat i resväskan. Vedkursen är skyhög i Amsterdam! Efter lång väntan visar det sig att planet till Amsterdam är fullt, och gänget har tappat resglöden en smula. En inrikesresa lockar mer och mer, helst tillbaka till Underbara Oslo. Du sover hela flygbussen hem och vaknar jetlaggad när Oslos söndagmorgon precis slagit upp sina grusiga ögon. Ett farväl till ditt resesällskap och en taxi hem till lyan. När du vaknar klockan 12 i din egen säng så känns det som att du vart på ett riktigt äventyr och du ler åt hur galna dina drömmar kan vara ibland!:)

Jag tänker att saker vi säger ofta inlindas i dolda budskap och undertexter som andra får gissa sig till. Vi tjejer sitter ju jämt och grubblar på "vad han menade med just det där han sa..." Och om vi är så duktiga på att själva tala klarspråk vet jag inte...
Jag uppskattar ärligheten och rakheten. Jag gillar det avslappnade med att känna mig trygg i att vara ärlig tillbaka. Jag gillar den ömsesidiga tilliten. Men jag är så ovan vid superraka frågor om halvkänsliga saker att jag för några mikrosekunder undrar om jag ska ljuga. Men vad skulle jag egentligen då kunna säga? Ärligheten och att få lätta hjärtat är en befriande känsla som jag bara växer med. Jag känner att jag skulle kunna säga vad som helst och att det skulle vara okej. Och det känns jäkligt bra.

Å andra sidan är jag mindre ärlig. Inte att jag ljuger, men kanske bara är tyst. Kanske för att jag diagnostiserar mig själv med borderline när jag ena stunden säger ja och nästa inte kunde bry mig mindre. Egentligen undrar jag varför det inte är lov att inte krångla till det? Kan man inte få göra som man vill, just då?