Livet enligt Liza

Att lära sig att inte ta med jobbet hem när man avslutat ett arbetspass är en konst. Jag antar att beroende på vilket jobb man har så kommer det nog ta hela livet att lära sig det. Det är professionellt att inte ta med sig jobbet hem, det anser jag. Man behöver inte vara oprofessionell om man gör det, men kanske mindre professionell. Men jag tror att det är situationer som jag och många andra säkert kommer att hamna i hundratals gånger under det 40 åriga arbetsliv som jag kommer att ha.
Men just nu är jag professionell. Just nu har jag inga problem med att hålla distans till mitt arbete, andas ut när jag går därifrån och tänka att jag är ledig. Jag vet att det är mitt jobb och jag gör mitt bästa när jag är på plats, men jag är ledig samma stund som jag går därifrån. Att man i vissa situationer inte kan vinna är ganska klart för mig. I min professionalitet uppfattas jag istället som kall som inte verkar bry mig lika mycket som alla andra gör (och blir sjukskrivna på kuppen). Likgiltig är för mig en av de värsta sakerna som man kan bli, och det känner jag mig milslångt ifrån. Tanken att jag då uppfattas som kall känns konstig och främmande. Men i min arbetsroll så fattar jag att det är personens situation som skapar dessa reaktionerna och kan då överse det. Hmm.. att först agera proffsigt å sen få skit för det, å sen kunna tackla det med förståelse om att det är en reaktion på en jobbig situation... jag är helt klart snart en socionom!

Idag är det lördag och det regnar i Oslo.

Ja nu är den stor, längtan till ett fast jobb och därmed fasta lediga dagar utan en uppsats som ligger som ett moln över en... När nu snart 3,5 år av studier har gått så tycker jag att man har läst nog med studentlitteratur och skrivit nog med uppsatser. Nu vill jag vara klar!! Denna känsla av att aldrig vara helt ledig är nog den jobbigaste, och det är nog det jag ser mest fram emot efter den 16e januari - att känna mig ledig när jag är ledig! Otroligt underskattat, njut alla ni arbetare där ute, njut av er ledighet!!

Oslostatusen annars idag är rätt hyfsad, på gott humör trots att jag inatt drömde mardröm om att jag missade mitt flygplan som senare kraschade... och i det satt en av världens bästa. DET var jobbigt! Jag tränade bort sömnen imorse med ett styrke- och konditionspass och har ätit goda clementiner och läst om genushierarki i den fenomenala sociologiboken jag har. Några duktiga timmar till innan denna onsdag är över.

Om mindre än en månad är det julafton. Ho ho, jobba på!! :)

Igår fick jag knuffa igång en bil uppe på Majorstua. Först var det bara lilla jag som hjälpte mannen vars bil hade lagt av precis innan ett rödljus, sen ropade han till sig två tappra själar till och vi knuffade och sprang och tillslut hoppade bilen igång! Dagens goda gärning!:)
Två minuter senare ber en halvalkis på sparkcykel mig om hjälp att komma på ett sätt att ta sig från en stad till en annan när man inte har några pengar. Soc var inte till nån hjälp, kyrkan ville inte heller hjälpa... å tyvärr kunde inte jag heller hjälpa. Trots snart socionom har man inte svar på alla frågor eller hjälp till alla.

Idag började jag dagen med ett ABBA-spinningpass på mitt nya träningsställe Elixia Rignes Park. Stans nyaste och fräschaste anläggning som öppnade i torsdags, me like!! Ett tokpeppande pass med massa sjunga-med-låtar. Och till min stora förtjusning hade de en ABBA-quis i halvtid. Jag är och har alltid varit helt kung på musikquiser, och självklart på denna också! Det som jag tyckte var orättvist var att jag inte fick lov att svara på alla frågor... Grrr! Men två stycken fick jag svara på iallaf! Mannen bredvid mig tyckte att det var lite orättvist eftersom det var frågor som en man omöjlig kunde svara på... å att jag var svensk tyckte han nog var ännu mer orättvist i tävlingen. Men sen tror jag att han lade om taktiken och började ragga, för då kom frågor om hur länge jag bott i stan... jag spinnade vidare!
Som pricken över i fick vi sponsorpresenter efter avslutat pass i form av en vattenflaska och en portion havregrynsgröt. Och med mina vinster så gick jag dessutom därifrån med två biobiljetter och ny träningsväska som innehöll en handduk, svettband, energidryck och mer havregrynsgröt! Me like goodiebags!!:D

Såklart var det bara en fingervisning från Karman att hjälper man till att knuffa en bil till start så vinner man i ABBA-quisen!:) Ha en trevlig lördag folkens, och kom ihåg att what goes around comes around, så be good! :D

Ja vad ska man säga mer? No words, han är bara bäst!! ♥

                        

Imorgon åker jag till Oslo, detta blir alltså den sisat dagen i Öset på ett tag. Alltid massa att göra, leta artiklar, packa väskor, träffa alla underbara människor och städa ur mitt tillfälliga lilla studentrum som varit mitt hem denna höst. Jag kan aldrig sluta förundras att väskorna alltid är så sjukt fullproppade och tunga varje gång jag går til tåget...

Det ska bli superskoj att komma till Oslo. Dock med sorg i mitt hjärta över att mitt älskade Biermannsgate har blivit stängt av kommunen. Motiveringen är att det finns för få ungdomar... känns skrattretande. Jag undrar vad de ska hitta på när behovet ökar. Ordet "tillfälligt" har aldrig kännts så bestämt och jag är ju ändå en optimist in i själen... suck. Jag känner mig personligen drabbad av finanskrisen, jag som i min naiva tanke tänkte skulle skörda alla fördelar av den, tex åka på en billig resa till Island. Den får verkligen läggas på is nu... Jag hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig. Det skär i hjärtat när jag tänker på alla kollegor som jag kanske aldrig får jobba med igen. Ska det vara såhär när man älskar en arbetsplats så mycket?!

Ikväll ska jag hem till Erykah på Gräddhyllan och äta mat och njuta av det bästa sällakspet. Innan dess blir det fika med fina pinglor och så några försök att vara lite duktig också. Men jag tänker att jag har 12 långa timmar på mig imorgon på dagen att läsa, läsa, läsa...

På återseende Öset, kanske till jul, men förhoppningsvis jobbar jag för fullt då!;) Så annars i januari! Puss å kram å Hej Oslo!

Känns inte som att jag gjort så mycket annat än räkna ner detta år... Iof är det väldigt mycket saker som jag ser fram emot som jag har räknat ner till, men byte av miljö betyder alltid att man åker ifrån något annat, och i detta fall betyder det nu mina hjärtan här i Öset. Att ha sista föreläsningen, sista seminariet och lämna in sista hemtentan känns både upplyftande för att man förstår att man faktist snart är klar. Å andra sidan känns det som att vi bara ska iväg på en ny praktikperiod. I januari blir det enorma avslutningsfester!!:)

Ikväll är det sista lördagen i Öset på ett tag. Glitter&glamour-fest står på schemat och den nyinköpta cocktailklänningen är som gjuten för kvällen! Ska bli skoj att gå ut och glamma i Öset ikväll och se vad denna lördagkväll har att erbjuda.

Just nu fick jag alldeles för många tankar i huvudet. Min färdiga framtidsplan fick en törn, som jag hoppas löser sig väldigt snart.... det blir glamorous och bittersweet ikväll! Hej Öset!

Igår hade jag min sista föreläsning på denna utbildning. Idag det sista seminariet (ok, om man inte räknar med opponeringsseminariet i januari då, men det känns som att det är en helt annan sak...). Imorgon ska jag lämna in sista hemtentan. Tiden flyger iväg å snart har jag å klassen kämpat färdigt. 3,5 år och en socionomtitel senare!:D Känns stort och lite ofattbart, men nu har jag ju 10 veckors intensivt uppsatsskrivande att koncentrera mig på, med start nästa vecka. I helgen ska jag roa mig med sista tentafesten och tillbringa tid med alla mina underbara vänner här i Öset. Nästa vecka flyttar jag tillbaks till Underbara Oslo, så nu gäller det att kramas extra mycket och extra hårt eftersom vi inte ses förns i januari nästa gång!

Ikväll myser jag med söta lill-kräkisen Emil som är på sitt första besök i Öset!:) Jag och syster äter pepparkakor, dricker vin, äter mat och umgås. Mkt najs!:) Imorgon fyller Tiger-Fille 1 år! Hipp hurra!:) (Dvs tårta i helgen!!!:D)