Livet enligt Liza

Kalven gör mig sömnlös. Jag som kan sova mig genom en jordbävning har seriösa sömnsvårigheter där ute. När inte de små söta väcker mig för sällskap ut till utedasset så är det något annat som vägrar låta mig sova. Inatt var ipoden min bästa vän när jag satt nede i köket klockan 4 på morgonen. Att huset är väldigt lyhört fick jag höra dagen efter då min kollega som låg på vakt berättade att han hade hört min skönsång. Å jag som trodde att jag bara nynnade...

Att sitta vaken mitt i natten är ovanligt för mig om blodet är helt alkohol- eller koffeinfritt. Då började jag istället fantisera om att jag fått svininfluensan. Hallucinationer, vanföreställningar, galna fantasier. Med andra ord är det inte nyttigt. Natten ska tillbringas på takterasser eller sovandes, så det så.

Spontana kryddor i vardagen är välbehövligt och jag drog i måndags med gott sällskap till sydliga delar av Norge, nämligen Tönsberg! Vi checkade in på vandrarhemmet och drack olovligt alkohol på rummet och spelade kort. Sen gjorde vi Tönsberg by night och drack tequila. En mkt trevlig roadtrip som också innehöll bergsbestigning, en kaffepaus i Slemmestad och en lukt av bränd metall. Glimrende!:)

Att livet är kortare än vad man kan tro är ett faktum. Att fånga sekunder av livet blir viktigare och viktigare. Jag vill inte ångra någonting som jag inte gjort, någonsin. Det är idag, här och nu som livet är.