Livet enligt Liza

" 'Hva med et kyss, Saumensch?'

Han sto i vann til livet i noen sekunder til før han klatret opp og ga henne boken. Buksene klebet seg til ham, og han sluttet ikke å gå. Jeg tror faktisk han var redd. Rudy Steiner var redd for boktyvens kyss. Han må ha lengtet kolossalt etter det. Han må ha elsket henne så ufattelig høyt. Så høyt at han aldri skulle komme til å be om leppene hennes igjen og gikk i graven uten dem. "

Även i en huvudstad kan väggarna krympa och världen är inte alltid så stor. Det blir nästan komiskt hur liten världen kan vara och hur samma människor återkommer i andra sammanhang. Jag måste fråga mig själv; har jag rätt att bry mig så mycket? Självklart har jag det, bara jag äger mina egna känslor, men samtidigt så kan jag inte göra något åt det. Vissa människor fashinerar fler än bara mig. 
Jag visste vem jag skulle ventilera till. På den punkten fanns aldrig något alternativ, och jag undrade när det var lov att ringa och väcka, men somnade istället om. 

Tack för all underbar musik i helgen. Smärtsam och vacker från Thåström, peppande och glädjerus från Grand Island. Takk gutta, you make my day. Imorgon är det måndag. Ny uke - nye muligheter. Du sätter själv dina gränser.   

Det är löningslördag. Du har sett två band på en klubb och druckit några öl. Stämningen är bra och du möter upp några vänner efter konserterna. Resten av kvällen ser du i 3D och du får förklara skillnaden på ett speciellt uteställe och en mottagning för könssjukdomar för ditt sällskap. På det nya stället lyckas du lura vakten på inträdet, men det visar sig att din kompis redan har betalat in dig. Någon dansar själv på dansgolvet, det pratas om fernet, men på den fronten är hela gänget ovanligt förståndig ikväll. Dags att åka hem: i taxin så kläcker någon ideén att det vore roligare att hoppa på första bästa flyg istället. Alla instämmer! ID hämtas, öl hämtas, bacon skickas med som färdkost, nycklar försökes levereras, men mottagaren vill inte vara hundvakt dagen efter. Världens snällaste lejon Aslam kör hela gänget till Gardermoen med ett stopp på en Shellstation för att inhandla en säck ved. Aslam har lovat brorsan till en av passagerarna att ta tillbaka hatten, eftersom den tillhörde denna bror och inte får föras ut av landet. På plats på Gardermoen är ett flyg till Amsterdam första prioritet, biljettdisken öppnar om 1 h. Frukost/nattmat intas på den enda öppna cafeét och du betalar 105:- för två ostfrallor. Fransoser ser på dig med konstig blick och ungdomar står på händer runt om dig. Tips om Rhodos får du från en annan passagerare och i biljettdisken visar det sig att mannen bakom också har med sig ved, men såklart fint packat i resväskan. Vedkursen är skyhög i Amsterdam! Efter lång väntan visar det sig att planet till Amsterdam är fullt, och gänget har tappat resglöden en smula. En inrikesresa lockar mer och mer, helst tillbaka till Underbara Oslo. Du sover hela flygbussen hem och vaknar jetlaggad när Oslos söndagmorgon precis slagit upp sina grusiga ögon. Ett farväl till ditt resesällskap och en taxi hem till lyan. När du vaknar klockan 12 i din egen säng så känns det som att du vart på ett riktigt äventyr och du ler åt hur galna dina drömmar kan vara ibland!:)

Jag tänker att saker vi säger ofta inlindas i dolda budskap och undertexter som andra får gissa sig till. Vi tjejer sitter ju jämt och grubblar på "vad han menade med just det där han sa..." Och om vi är så duktiga på att själva tala klarspråk vet jag inte...
Jag uppskattar ärligheten och rakheten. Jag gillar det avslappnade med att känna mig trygg i att vara ärlig tillbaka. Jag gillar den ömsesidiga tilliten. Men jag är så ovan vid superraka frågor om halvkänsliga saker att jag för några mikrosekunder undrar om jag ska ljuga. Men vad skulle jag egentligen då kunna säga? Ärligheten och att få lätta hjärtat är en befriande känsla som jag bara växer med. Jag känner att jag skulle kunna säga vad som helst och att det skulle vara okej. Och det känns jäkligt bra.

Å andra sidan är jag mindre ärlig. Inte att jag ljuger, men kanske bara är tyst. Kanske för att jag diagnostiserar mig själv med borderline när jag ena stunden säger ja och nästa inte kunde bry mig mindre. Egentligen undrar jag varför det inte är lov att inte krångla till det? Kan man inte få göra som man vill, just då?

Idag gick jag in i musikaffären som jag bor granne med. Jag skulle köpa plektrum. Jag fick gåshud och fjärilar i magen över allt vackert som jag ville ha därinne. Alla möjliga färger och storlekar, jag ville ha allt! Jag köpte mina två plektrum och diskuterade min nyfunna gitarrkärlek med expediten. Att vara ensam tjej inne i en tuff musikaffär var också skoj. Jag ska absolut börja hänga där oftare!:) 

Jag har en ipod full med ny musik som jag bara längtar efter att få höra, jag har spelat elgitarr och känt mig som ett riktigt proffs, jag har blandat drinkar i tillbringare och sangria i skålar, och bott på min och andra takterasser de senaste nätterna. Jag är glad för att leva en sån underbar tid som denna, men har en bytta Phish Food i en okrossbar glasbur i mina händer.