Om att vara en smula avstängd från verkligheten...
...alltså att inte ha något internet hemma. Hmm... jag är lite för beroende av det än vad jag tror! Bloggen har blivit lidande (jag vet, Helleny!) och jag har fått kbt:at mig själv i hur jag ska överleva att inte ha msn och facebook tillgängligt 24/7. Detta är helt säkert en jättenyttig period i mitt liv. Jag har ju faktist överlevt nu i 2,5 vecka utan! Och jäklar vad jag har pluggat!;)
För övrigt är livet i Öset tillbaks i gamla gängor. Stan ser exakt likadan ut. Samma välbekanta ansikten på skolan, på stadens gator och på krogen. Känns tryggt på ett sätt, i Öset vet man vad man får. På gott och ont. Samtidigt känns det ibland som att tiden står still här. Men att vissa kort är säkra är ju bara helt toppen ibland. After work på Plaza på fredagar, kannor med öl på Olles, mysiga middagar med klasskompisar, galna förfester på ungkarlshotellet... det är ju sånt som jag har saknat!:) Och matkulturen... att kunna köpa smaksatt keso och creme fraiche är ju bara helt underbart!!;)
Men en sak som jag inte gillar med dessa bräddgrader är att det är så förbannat kallllllt! Bara mitten på september och jag har redan varit tvungen att inhandla fingervantar (och såklart tappat bort ett par också...). Att jag för bara 3 veckor sen bodde i legings och tunika i Underbara Oslo känns som ett minne blott! Jag gissar att det kommer att snöa inom en månad, max! Och med ett isande klimat följer såklart den obligatoriska höstförkylningen som vägrar att släppa greppet... suck!
Och förutom mitt otroliga pluggengagemang så har jag kommit igång med min intensiva höstsatsning på träningen. Fristilen är mitt andra hem och jag pump:ar, step:ar, body balance:ar och pilates:ar. Eftersom satsningen beach 2008 blev som den blev satsar jag numera på att vara så snygg som möjligt i skidkläder! Snow 2009 istället!!:)
Så jag lever och har det bra i Öset. Men det är jobbigt när Oslopinglor messar och meddelar att det vankas Irish på Aku... tom nattliga besök på Café 33 som alltid är sååå nödvändiga blir jag avis på! Men om en månad är jag ju där! Tjohoo!:D
För övrigt är livet i Öset tillbaks i gamla gängor. Stan ser exakt likadan ut. Samma välbekanta ansikten på skolan, på stadens gator och på krogen. Känns tryggt på ett sätt, i Öset vet man vad man får. På gott och ont. Samtidigt känns det ibland som att tiden står still här. Men att vissa kort är säkra är ju bara helt toppen ibland. After work på Plaza på fredagar, kannor med öl på Olles, mysiga middagar med klasskompisar, galna förfester på ungkarlshotellet... det är ju sånt som jag har saknat!:) Och matkulturen... att kunna köpa smaksatt keso och creme fraiche är ju bara helt underbart!!;)
Men en sak som jag inte gillar med dessa bräddgrader är att det är så förbannat kallllllt! Bara mitten på september och jag har redan varit tvungen att inhandla fingervantar (och såklart tappat bort ett par också...). Att jag för bara 3 veckor sen bodde i legings och tunika i Underbara Oslo känns som ett minne blott! Jag gissar att det kommer att snöa inom en månad, max! Och med ett isande klimat följer såklart den obligatoriska höstförkylningen som vägrar att släppa greppet... suck!
Och förutom mitt otroliga pluggengagemang så har jag kommit igång med min intensiva höstsatsning på träningen. Fristilen är mitt andra hem och jag pump:ar, step:ar, body balance:ar och pilates:ar. Eftersom satsningen beach 2008 blev som den blev satsar jag numera på att vara så snygg som möjligt i skidkläder! Snow 2009 istället!!:)
Så jag lever och har det bra i Öset. Men det är jobbigt när Oslopinglor messar och meddelar att det vankas Irish på Aku... tom nattliga besök på Café 33 som alltid är sååå nödvändiga blir jag avis på! Men om en månad är jag ju där! Tjohoo!:D
Kommentarer
Trackback
