Livet enligt Liza

Att lära sig att inte ta med jobbet hem när man avslutat ett arbetspass är en konst. Jag antar att beroende på vilket jobb man har så kommer det nog ta hela livet att lära sig det. Det är professionellt att inte ta med sig jobbet hem, det anser jag. Man behöver inte vara oprofessionell om man gör det, men kanske mindre professionell. Men jag tror att det är situationer som jag och många andra säkert kommer att hamna i hundratals gånger under det 40 åriga arbetsliv som jag kommer att ha.
Men just nu är jag professionell. Just nu har jag inga problem med att hålla distans till mitt arbete, andas ut när jag går därifrån och tänka att jag är ledig. Jag vet att det är mitt jobb och jag gör mitt bästa när jag är på plats, men jag är ledig samma stund som jag går därifrån. Att man i vissa situationer inte kan vinna är ganska klart för mig. I min professionalitet uppfattas jag istället som kall som inte verkar bry mig lika mycket som alla andra gör (och blir sjukskrivna på kuppen). Likgiltig är för mig en av de värsta sakerna som man kan bli, och det känner jag mig milslångt ifrån. Tanken att jag då uppfattas som kall känns konstig och främmande. Men i min arbetsroll så fattar jag att det är personens situation som skapar dessa reaktionerna och kan då överse det. Hmm.. att först agera proffsigt å sen få skit för det, å sen kunna tackla det med förståelse om att det är en reaktion på en jobbig situation... jag är helt klart snart en socionom!

Idag är det lördag och det regnar i Oslo.