Livet enligt Liza

En Yra är över, det betyder alltid en sista epok på sommaren. Efter Yran är det en månad kvar av sommarfriheten, även om man jobbar varje dag. Sommaren är alltid för kort.
Denna Yra innehöll allt från södragrön-förfester, kära återseenden, öltält, vimsigt Marité-mingel, biltjuvskörning i hjärtmönstrad bubbla, regn, regn, regn, sol och bad på Gräddhyllan, hotta barbröstrade killar, hotta poliser, komplicerade killar, och enorm kärlek och lycka efter Kent och Håkan...
Sedvanligt post-yran-syndrom uppstod på söndagen, och det var härligt att sätta sig på tåget och påbörja resan hem till Underbara Oslo.

Att Yran är över innebär samtidigt att det endast är 4 veckor kvar för mig här i Oslo. Mitt hjärta brister varje gång jag tänker på det, men med vetskapen att jag ger Öset 10 veckor i höst och sen kommer hem igen gör allt mycket lättare! Nu är operation-hyra-ut-mitt-rum igång, och nu ska jag bara njuta av de veckor jag har kvar; jobba, umgås och fånga fånga fånga!!!

I veckan har jag lekt roomservice i Karins nya lya, lagat en 3 timmars-lasagne, varit den räddande ängeln på jobbet och Öyat lite. Alldeles fördålig framförhållning gjorde att jag inte fick förmånen av att njuta av Kaizers mfl i onsdags, och i denna stund spelar min underbara Håkan nere på en scen i Middelalderparken. Jag önskar att jag var där! 

Istället ska jag gå på jobb och baka tårta. Jag ska låta dumma irritationsmoment passera som en fjäril och bara sprida all positiv energi som jag kan. Jag har en känsla av att det kan behövas en sån krydda idag. Eller så är det jag som behöver det för att inte för tredje dagen i rad gå hem sur över mina egna dumma föreställningar och förhoppningar. Jag vet att jag är knäpp!:)

Inatt har jag drömt om tårtor, brev och avvisning. Men jag har iallafall fått sovit 9 timmar, och det var länge sen sist!:) Fredagsfin och nynnandes på Håkan säger jag på återseende, ha en underbar dag!:)