Last days of disco...
Idag är det måndag och första dagen på min sista vecka här i Underbara Oslo. Okej, det är ju tillfälligt att jag åker hem, men ändå! Att vara borta från Oslo och allt här i 10 veckor känns som en evighet... Visst, självklart ska det bli fantastiskt skoj att träffa alla i Öset igen, och det kommer att bli några galna veckor där. Men mitt hjärta är här!!
Så denna vecka blir en träffa-alla-så-mycket-som-möjligt-samtidigt-som-jag-ska-jobba-och-packa-å-massa-annat... Intensiv med andra ord! Men det känns som att jag är van vid sånt, och det är ju bara att vara flink och försöka att inte glömma någon eller något.
Världens slappaste jobbhelg där jag fått betalt i fina pengar från Oslo Kommune för att ligga i hengeköyen och läsa Stieg Larsson, kolla på handbollsfinalen i OL (och då jag har blivit väldigt förnorskad så var självklart inte mina ögon torra när slutsignalen ljöd...), och äta gourmét middagar på verandan med trevligt sällskap, har varvats med fest på Lyckliga Gatan och sen en svettig dansnatt på The Villa med kollegor, samt sista söndagsutgången för ett tag med Anna. Söndagnätterna lockar fram det galnaste av folk och denna blev inget undantag. Att sitta på John´s till 03,30 och sedan gå på Deli De Luca för att hänga med våran nya vän Danne/Espen i en timme är bara sånna saker som sker på söndagar. Danne/Espen berättade att han jobbat berusad föregående natt, gav Anna den största chokladkakan, mig dom största glasskulorna, Cris 7 hg pasta carbonara, samt glömde bort att ta betalt för Mariuz´mat. Anna räddade Cris från att åka fast för snatteri genom att betala för paraplyet, och pojkarna i princip somnade på golvet. Men sen var Danne/Espen tvungen att hoppa in i kylrummet och vi lämnade Deli för hemgång. En söndagsutgång med Anna i ett nötskal! Dom kommer jag att sakna!:)
Och jag är fortfarande arg över att vissa människor har seriösa problem med att fånga tiden. Eller med att vara ärliga för den delen. Det hade underlättat en hel del... men varför ska man göra saker lättare? Nä, svårt, krångligt och frustrerande ska det vara. Och nu har det blivit tisdag...
Så denna vecka blir en träffa-alla-så-mycket-som-möjligt-samtidigt-som-jag-ska-jobba-och-packa-å-massa-annat... Intensiv med andra ord! Men det känns som att jag är van vid sånt, och det är ju bara att vara flink och försöka att inte glömma någon eller något.
Världens slappaste jobbhelg där jag fått betalt i fina pengar från Oslo Kommune för att ligga i hengeköyen och läsa Stieg Larsson, kolla på handbollsfinalen i OL (och då jag har blivit väldigt förnorskad så var självklart inte mina ögon torra när slutsignalen ljöd...), och äta gourmét middagar på verandan med trevligt sällskap, har varvats med fest på Lyckliga Gatan och sen en svettig dansnatt på The Villa med kollegor, samt sista söndagsutgången för ett tag med Anna. Söndagnätterna lockar fram det galnaste av folk och denna blev inget undantag. Att sitta på John´s till 03,30 och sedan gå på Deli De Luca för att hänga med våran nya vän Danne/Espen i en timme är bara sånna saker som sker på söndagar. Danne/Espen berättade att han jobbat berusad föregående natt, gav Anna den största chokladkakan, mig dom största glasskulorna, Cris 7 hg pasta carbonara, samt glömde bort att ta betalt för Mariuz´mat. Anna räddade Cris från att åka fast för snatteri genom att betala för paraplyet, och pojkarna i princip somnade på golvet. Men sen var Danne/Espen tvungen att hoppa in i kylrummet och vi lämnade Deli för hemgång. En söndagsutgång med Anna i ett nötskal! Dom kommer jag att sakna!:)
Och jag är fortfarande arg över att vissa människor har seriösa problem med att fånga tiden. Eller med att vara ärliga för den delen. Det hade underlättat en hel del... men varför ska man göra saker lättare? Nä, svårt, krångligt och frustrerande ska det vara. Och nu har det blivit tisdag...
Kommentarer
Trackback
